CADA vs Pinochet: Konstnärer i diktaturens Chile
I samband med Juan Castillos utställning på Växjö Konsthall föreläser Växjö konsthalls konstnärlige ledare Martin Schibli, om den legendariska konstnärsgruppen C.A.D.A (Colectivo de Acciones de Arte).
Det är en berättelse om hur konstnärer i en diktatur bidrar till att förändra samhället och vinna över systemet. Juan Castillo var tillsammans med Lotty Rosenfelt initiativtagare till gruppen som även bestod av sociologen Fernando Balcells, poeten Raúl Zurita och poeten Diamela Eltit.
Gruppen som verkade 1979 -1984 var ett resultat av att kämpa mot Pinochets diktatur i Chile. Gruppen arbetade med att försöka finna ett språk och ett eget utrymme att utifrån konstens fält få till en diskussion om samhället. C.A.D.A. arbetade mycket med sociala interventioner i samhället och i synnerhet relationen mellan produktion och kapital. Det mest kända verket av C.A.D.A. är kanske verket NO+, en språklig kritik mot diktaturen som kunde anammas av envar.
I folkomröstningen 1988 i Chile huruvida Pinochet skulle sitta kvar eller inte, spelade "NO+" enligt många en avgörande roll i kampanjen där nej sidan vann. Händelsen är en betydande ingrediens - dock utan att några konstnärer nämns - i independent filmen NO av Pablo som vunnit flera priser.
Denna tid i Chile är intressant av två skäl. Dels finns en uppfattning att Chile var den första plats där principerna bakom den globala ekonomin först kom till stånd inspirerade av s.k. Chicagoskolan. Dels hur konsten kan möte ett samhälle som går från demokrati till ett repressivt system, vilket tycks ske på många håll i världen idag.
Martin Schibli är verksam som konstnärlig ledare för Växjö konsthall samt som internationellt verksam curator. Han har förutom i Sverige, producerat återkommande utställningar i Tyskland, Polen, Ryssland och deltagit som curator på flera biennaler. Martin är även regionalt förankrad med utställningar på bland annat Ronneby Kulturcentrum och med återkommande undervisning på bland annat Linnéuniversitetet och Ölands konstskola.
Det är en berättelse om hur konstnärer i en diktatur bidrar till att förändra samhället och vinna över systemet. Juan Castillo var tillsammans med Lotty Rosenfelt initiativtagare till gruppen som även bestod av sociologen Fernando Balcells, poeten Raúl Zurita och poeten Diamela Eltit.
Gruppen som verkade 1979 -1984 var ett resultat av att kämpa mot Pinochets diktatur i Chile. Gruppen arbetade med att försöka finna ett språk och ett eget utrymme att utifrån konstens fält få till en diskussion om samhället. C.A.D.A. arbetade mycket med sociala interventioner i samhället och i synnerhet relationen mellan produktion och kapital. Det mest kända verket av C.A.D.A. är kanske verket NO+, en språklig kritik mot diktaturen som kunde anammas av envar.
I folkomröstningen 1988 i Chile huruvida Pinochet skulle sitta kvar eller inte, spelade "NO+" enligt många en avgörande roll i kampanjen där nej sidan vann. Händelsen är en betydande ingrediens - dock utan att några konstnärer nämns - i independent filmen NO av Pablo som vunnit flera priser.
Denna tid i Chile är intressant av två skäl. Dels finns en uppfattning att Chile var den första plats där principerna bakom den globala ekonomin först kom till stånd inspirerade av s.k. Chicagoskolan. Dels hur konsten kan möte ett samhälle som går från demokrati till ett repressivt system, vilket tycks ske på många håll i världen idag.
Martin Schibli är verksam som konstnärlig ledare för Växjö konsthall samt som internationellt verksam curator. Han har förutom i Sverige, producerat återkommande utställningar i Tyskland, Polen, Ryssland och deltagit som curator på flera biennaler. Martin är även regionalt förankrad med utställningar på bland annat Ronneby Kulturcentrum och med återkommande undervisning på bland annat Linnéuniversitetet och Ölands konstskola.
Medverkande
Martin Schibli
Produktionsteam
Sameer Al Rassam
